Idag har jag fått smäll på fingrarna, jag har endel rester i studierna från diverse konvalesens och nu får jag böta för det. Jag i mitt högmod har trott att jag skulle kunna läsa annat för att kompensera det jag missat genom att läsa dubbelt nu, men ack så jag bedrog mig!
Gamla synder försvinner ju inte, det borde jag veta!
Så nu är det jag som sitter i telefon och i förtvivlan försöker fixa så jag kan göra rätt för mig inom rimliga tidsramar och ändå skriva den planerade uppsatsen. Jag har ont i magen och lite svårt att sova, jag hoppas att allt ordnar sig.
Jag tog tag i mitt liv och gick på en kall promenad. Sen fixade jag med plugg grejs, så jag kan gör det jag ska imorgon trots en förlamande känsla i kroppen.
Nu gäller det att proffesorn är välvillig till mig. Jag ska gör vad jag kan.
Ingen faller längre än till marken. Isländskt ordspråk
